Poem.

Patrix - Med en längtan som skaver.


Ser en stjärna falla och jag drömmer en dröm
vill gärna kalla dig min och hålla dig ömt.
Alla dagar och nätter som som du vandrat i min tankevärld
som i sagor och berättelser om drakar och blanka svärd.
Jag vill vara han som bekämpade draken och vann kärleken.
Inte han som blev sittandes vaken med en blodig rand på handleden.
Vill bara hålla hand och höra vindarna viska
 medan vi vandrar mellan hagar med grindar som gnisslar.
Vill ha någon att sitta uppe på natten med och se stjärnorna gnistra.


Vill gå på långa kvällspromenader och bara känna mig glad.
jag vandrar omkring med en längtan som skaver men är beredd att vänta ett tag
Om du inte är redo, så finns jag ju kvar här... med en längtan som skaver.

Länge sen jag såg ett tecken på lycka i det förhårdnade livet.
Vad händer sen om jag lyckas och vågar ta klivet?
Jag vet ju inte längre hur man bär sig åt, förblindad av regnet andra kallar för gråt..
Men nu ser jag en ljusstrimma som skänker mig hopp,
vill fånga ditt hjärta innan du vänder dig bort.

Vill gå på långa kvällspromenader och bara känna mig glad.
jag vandrar omkring med en längtan som skaver men är beredd att vänta ett tag
Om du inte är redo, så finns jag ju kvar här... med en längtan som skaver.

Kommentarer
Postat av: sandra

jag tror dig!

2008-07-25 @ 17:20:31
URL: http://sandrrrra.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0