Dessa dagar, när ingenting händer, ingenting alls. man kunde lika gärna dö.
Man söker ständigt efter nånting att göra, nånting som gör att man kan se framåt.
Nånting överhuvudtaget.. Men man finner ingenting.
Förmodlingen för att man är förblindad av sin egen ångest, det där mentala såret som ständigt blöder.
Som gör att man inte somnar på nätterna, som gör att man ligger och vrider sig i sängen 5 timmar innan sömnen vinner.
För det mesta kring 5 på morgonen eller senare, trots att man blir omhållen an världens bästa flickvän.
Paralyserad totalt, den blockerar allt, man kan inte ta tag i nånting.
Man orkar inte med verkligheten, den är för grå.
Att det är jul hjälper ju inte heller, jag hatar tamejfan jul.



Aja, det måste vända nångång, hoppas bara det är snart.
En liten ljusglimt är ju att jag, Husse och Niklas kanske ska hyra ett hus, vi var och såg på det och de kändes bra som fan, Då kanske man kan få lite mer inspiration av varandra, eftersom vi alla är artister av olika former.
jag med pennan/penseln, de med röster och instrument.
Förändring är ju alltid bra och vi är bra på att pusha varandra.

3 bäckar blir en stor å.

---

"en dag ska jag ligga sex fot under marken
höra regnet som droppar och fåglarna i parken
inga skulder att reglera, ingen sorg att bära på
bara en sten med mitt namn och folk som kommer och går

kanske kommer du att sörja, kanske lägga ner en ros
kanske till och med sakna mig trots allt jag gjort

kanske kommer du att tänka, han var ingen dålig man
han hade mål och ambition men drev ur sikte och försvann" - Totta Näslund